I torsdags kväll gjorde Jonathan Johansson Södertälje för första gången. När strålkastarna släckts lyckas han, efter att ha hjälpt till att rodda av, få en lugn stund och vi slår oss ned med honom på de kyliga stenarna bakom bilen. Här framför fick han nyss publiken att sugas in i låtar som En hand i himlen och Aldrig ensam. Nu är det istället Stadsparkens myggsvärmar som gör allt för att suga ut blod ur honom. Lika ivriga som de inbitna fansen. Hur har han kommit dit han är idag? Det kan vara svårt att tro det, men det var faktiskt inte förrän i 25-årsåldern som Jonathan bestämde sig för att satsa helt på musiken. - Jag var ganska gammal när jag väl bestämde mig. Men jag har hållit på med musik sedan 15-årsåldern, all möjligt slags musik men mest pop, säger Jonathan som passerar 30-strecket nu den 29 augusti. Innan dess gick han en skrivarlinje och hade författarambitioner. Men han upptäckte, som tur var tycker vi, att han hellre skrev låttexter än noveller. På sina två album, Ok, ge mig timmarna (2005) och En hand i himlen (2009), har han satt texterna själv. Det viktiga är att musiken betyder och berör, det behöver inte alltid vara kul. Jonathan drar ned mössan på nytt för att skydda sig från de envisa myggen. - Jag vill att det ska vara äkta, att
