Thomas Stenström fick äran att sparka igång Putte i Parken i Karlstad. Han gjorde det felfritt med en spelning tillsammans med sitt band på klubben Båten och en akustisk spelning i parken utanför. När vi träffar honom sitter han tillsammans med sitt band och njuter av sol, mat och intryck. Solen är inte det enda som skiner denna dag, man kan nästan ta på Thomas lycka efter spelningarna. Många av hans drömmar uppfylldes idag. 

- Jag tycker vi fick till en väldigt bra start på festivalen. Lite som att vi sparkade igång matchen och nu passar bollen till nästa band som ska spela. Det känns grymt att få starta en festival även om det hade känts lite tufft om det inte gått så bra som det nu gjorde. 

Och bra gick det, Thomas fick chansen att visa festivalpubliken två sidor av sitt artisteri. Sidan som tillsammans med sitt band spred glädje, energi och dansanta melodier i en trång klubblokal och sidan som ensam mötte publiken för en intim och lugn spelning i gräset i den lilla parken utanför klubben. Trots att debutalbumet "Nåt annat, nån annanstans" släpptes tre veckor innan festivalen visade publiken stort gensvar och sjöng med i de flesta låtarna, detta blev extra tydligt under spelningen i parken när publiken agerade kör.

Thomas är 24 år och kommer från Lane utanför Uddevalla och har sysslat med musik större delen av sitt liv.

- Mamma pushade mig till att hålla på med musik när jag var yngre. Jag ville det inte alls egentligen, men hon uppmuntrade mig till det ändå och det ska hon verkligen ha all credd i världen för. Det betyder mycket att ha många som stöttar en när man vill satsa på något som musiken. Det är också viktigt att man själv tror på det man vill göra och skita i vad andra tycker och tänker. Vill man till exempel spela svensk pop så ska man göra det och strunta i om folk tycker det är töntigt.

Vi försöker tillsammans komma på vad han hade gjort om han inte satsat på musiken. Snickare, bildkonstnär, polis? Alla förslag slås snabbt undan av Thomas och han funderar själv en stund. Han kommer fram till att han nog ändå hade jobbat med musik men på ett annat sätt.

- Jag hade nog drivit ett ställe som Molto, ge folk en chans att skapa och även njuta av andras musik. Ja, så hade det varit. 

Låttexterna som vi hittar på debutalbumet känns alla väldigt ärliga och självupplevda. Detta blir ännu mer tydligt när vi ser Thomas på scen, han verkar veta exakt vilka ord som ska betonas lite extra för att budskapet verkligen ska nå fram.

-Jag gör mina egna låtar och därför blir det lätt så. Jag skriver låtar om annat också, men till det här albumet kändes det som att just de låtarna passade bra ihop. Sedan är det ju ett debutalbum så självklart handlar många låtar om saker som hänt förut, albumet täcker en längre period av mitt liv. ”Skall aldrig mer få bränna mig” är jag mest nöjd med. Det är skönt att höra killarna i bandet skrika och gapa så mycket som halsen håller för på just den låten, säger han och skrattar.

Vad är egentligen viktigast då, att få skapa musik eller att få dela med sig av den?

- Det är nästan helt omöjligt att välja. Att få spela och uppträda med musiken är roligast, men det som gör en godast psykiskt är att få skapa. Hade någon stått med en pistol mot mitt huvud och tvingat ur mig ett svar på samma fråga hade jag nog svarat att skapandet är viktigast. 

Själv lyssnar Thomas på 60- och 70tals pop, Beatles och Bob Dylan, tidiga Magnus Uggla, Magnus Lindberg och Ted Gärdestad. Visst kan inspiration hittas i denna musik men enligt honom själv är det inget aktivt letande i den gamla musiken som hjälper honom att skapa.

-Ibland får man en känsla när man lyssnar på låtar, man blir arg, ledsen, nyfiken eller något annat och det är den känslan som kan hjälpa till att skapa en egen låt. 

Självklart är vi nyfikna på vad kreativitet är för Thomas om han fick sätta sina egna ord på det.

- Kreativitet för mig är när man sitter med gitarren eller pianot och känner att låten redan finns och det istället känns som att man försöker lära sig den eller komma ihåg hur den går.

Det där med drömmarna som uppfylldes då? När frågan ställs märks det att Thomas försöker dölja den stora glädjen han känner med ett kort skratt.

-Ja, men saker som att folk sjunger med i mina låtar och är glada och sitter och väntar i en timme för en andra spelning, det känns sjukt. Att få vara ute med polarna och göra det man tycker är roligast är helt otroligt. Man drömmer ju om att hitta något man vill ägna sitt liv åt. När jag lirar känner jag att det är exakt det jag vill göra, och det känns helt fantastiskt att jag redan nu hittat det många ibland spenderar ett helt liv åt för att hitta. Självklart drömmer man ju vidare hela tiden, jag är aldrig nöjd. Jag vill göra det jag gör nu fast större, oftare och bättre. Samtidigt måste man även vara tacksam för det man har just nu. 

Men ingen av Thomas drömmar handlar om att vinna ärofulla musikpriser.

- Nej, det är väl lite som en kall öl i solen. Visst smakar den kanske lite bättre, men ölen är ju lika god även om solen inte skiner. Man kan inte sikta in sig på att göra musik för att vinna priser, då gör man det verkligen av helt fel anledning och då blir det inte bra. 

Den största oron när det kommer till musikbranschen handlar om att han ska börja tänka på vad tyckarna tycker.

- Det har jag inte gjort hittills och jag hoppas att det fortsätter så. Det är sorgligt att se när folk börjar bry sig om vad alla andra tycker, för det är inte det som musikskapande handlar om från början. Men jag är inte så rädd för det, men det vore katastrofalt om det hände.

2010 tilldelades Thomas Ted Gärdestadstipendiet, vars syfte är att uppmuntra, uppmärksamma och stödja oetablerade sångare och låtskrivare. Andra stipendiepristagare är bland annat Albin Gromer, Maia Hirasawa och Jonathan Johansson. Bandkompisarna beskriver honom som ”en ung begåvad man från västkusten med Sverige för sina fötter”. De gör det med humor och skrattar lite efteråt, men man kan ändå känna att de verkligen menar det. Och det där med Sverige för sina fötter, vi kommer se väldigt mycket mer av Thomas Stenström framöver, det är vi helt säkra på!

Psst, du missar väl inte att Thomas gästar festivalen Verdi 8:e december?

Text: Leila Bouchaoui
Foto: Camila Guerra Ogaz