Hon kom, hon såg, hon segrade (och mötte oss för en efterlängtad intervju i en läskig hiss…). Hon gjorde det bästa av den sedan länge utsålda spelningen med hela 70 minuter kul på scen.
- Det känns så mäktigt att ni sjunger med i alla låtar, rörande! ropar Veronica till publikhavet på Trombon.
Veronica gör den ruggiga novemberkvällen stämningsfull när hon blandar en skön mix av sina äldre hits som Måndagsbarn och 17 år med nya som Satan i gatan och Välkommen in.
- Det här är en sann historia om en hemmafest, som resulterade i en notis i tidningen till min förtjusning och mammas förfäran, berättar hon.
Hon sjunger Inga problem som hon gjorde med dåvarande pojkvännen Oskar Linnros och som Veronica kallar det: ”Sveriges kortaste band…Snook!” Men hon sparar den där låten, den som alla i rummet vet vilken det är, håller ut på den tills taket lyfter då refrängen bryter ut i Jag kommer.
Under ett möte med Veronica i våras hade skivan inte släppts än och funderingar på hur den skulle tas emot av svenska folket var högaktuella liksom hur turnén skulle bli och hur det skulle bli att ta med nyfödde sonen Bosse. Idag har hon gjort en resa som få kan mäta sig med.
- Det har varit så himla kul, så mycket folk och så mycket utsålt, säger Veronica.
- Det har känts helt sjukt och det känns som att man bara får ett sånt här år i sitt liv, ett år som är just på det här sättet. Man har alltid fokus framåt – nu på nya skivan som jag ska börja jobba på i lugn takt efter turnén.
Hennes spelning på Molto blev också det första besöket i Södertälje, vad hon minns.
- Jag kanske har varit här en enda gång men minns inte säkert, jag har aldrig haft någon riktig spelning i Södertälje. Det känns jätteroligt att spela här, nu har vi haft två sittande spelningar tidigare så det är kul med den här klubbkänslan. Jag gillar all-ages gig, det brukar bli kul! Jag hoppas på att det blir en skön klubbig svettig stämning, säger hon i logen innan de springer ut på scenen.
Och om det blev. Efter spelningen möter vi henne i lasthissen, även kallad spökhissen – gigantiskt stor med höga rostiga väggar som knakar när man åker i den. Det känns snarare som ett rum där väggarna rör sig än en hiss. Här pustar Veronica ut medan tekniken packas ner. Efter spelningen stannade hon även kvar för att signera och möta fansen.
- Det här var jättekul! Jag hörde av några av dem som var på Gröna Lund att det här till och med var mycket bättre.
Turnéns sista spelning har hon den 11 december och i vår blir det äntligen verklighet av en av hennes stora önskningar.
- Då ska jag spela med en symfoniorkester i bland annat Stockholm och Göteborg.
Text: Moa Quist
Foto: Leila Bouchaoui
